Historia

”En naturskönare plats för anläggandet af ett herresäte än den, der Edsberg är beläget, torde vara svår att finna” – Edsberg, 1879.

Edsbergs uppkomst

Då den statliga förvaltningen expanderade under 1600-talet och samtidigt centraliserades till Stockholm – växte en grupp ämbetsmän fram. Sökandes efter en vacker plats utanför stadskärnans smuts och stank, där även skatten kunde lindras, övergick Sollentuna i adelns ägo. Här delades marken in i flera säterier – däribland Edsberg, vilket blev ett av de två säterier som överlevde 1600-talet.

I takt med tiden har den gamla gården förändrats till det vi ser idag: grönska, arbetarbostäder och anrika byggnader mitt inne i det moderna Sollentuna.

Edsbergs slott och parkområde

Sedan överstekammarherren Reinhold H.J. Rudbeck 1957 skickade över ett telegram med lyckönskningar till Sollentuna kommun – Edsbergs nya ägare – har Edsbergsområdet både tillvaratagits och utvecklats. Kalkade 1700-talshus och gamla stallbyggnader hysernu caféer och konsthallar, och det anrika Edsbergs slott med dess rika historia finns än idag kvar som nav i området.

 

Edsbergs historia

Under 1600-talet koncentreras statsförvaltningen till Stockholm och de ledande tjänstemännen söker sig till stadens vackra och hälsosamma omgivningar. Här, på edet mellan Edsviken och sjön Norrviken, anläggs under stormaktstiden Edsbergs säteri.

År 1626 får fogden och proviantmästaren Henrik Olofsson Gustav II Adolfs tillstånd att inrätta ett värdshus vid Edsbacka. Samtidigt uppför han gården ”Eedzbacka”. 1634 börjar riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna köpa upp mark i området. År 1639 införlivar han Olofssons kvarvarande ägor och 1647 beviljas han sätesfrihet, dvs. skattefrihet, för Edsbacka. Han ska följas av ättlingar i fyra generationer innan gården år 1757 säljs för 360.000 daler kopparmynt. Köpare är den blivande överståthållaren och landshövdingen friherre Thure Gustaf Rudbeck. Gården kallas nu Edsbergs säteri och det gamla trähuset anses inte duga längre. Istället låter Thure Gustaf uppföra dagens byggnad, Stora Huset, vilket i våra dagar ofta kallas ”slottet”. Det står färdigt omkring 1760 och ges en rokokokaraktär; flygelgavlarnas bottenvåning är putsrusticerad, i takfallet sitter runda fönster, s.k. oxögon, och ett våningsband skiljer den nedre paradvåningen från den osmyckade övervåningen. De bevarade planritningarna är osignerade men mycket tyder på att Carl Wijnblad är arkitekten. Edsberg blir den rudbeckska familjens stamgods. Därmed inleds en epok som kommer att vara i nära 200 år. Under den tiden når Edsbergs säteri sin största omfattning, men det är också rudbeckare som så småningom blir tvungna att börja stycka av och sälja mark från godset. Till slut återstår bara huvudgården och 1955 säljs även den. Sedan dess är det Sollentuna kommun som äger Edsberg.

De ursprungliga flyglarna var halvcirkelformade, men redan 1797 brinner den västra ned. Den återstående rivs och ca 1810 uppförs nya flyglar i empirstil. De är rektangulära och har flacka, valmade sadeltak. Västra Flygeln har en mer påkostad interiör och beboddes fram till 1979 av familjen Rudbeck. I Östra Flygeln fanns bostäder för trädgårdsmästare, befallningsman och fodermarsk med familjer. När Thure Gustaf Rudbeck förvärvar Edsberg låter han även uppföra nya ekonomibyggnader på Lagårdsbacken, idag kallad Stallbacken. Av de ursprungliga husen finns själva Ladugården kvar medan övriga byggnader är från 1800-talet. Omkring 1760 upprättas en generalplan för hela området. I planens centrum ligger Stora Huset, varifrån monumentala alléer utstrålar som knyter samman både Edsbacka och Lagårdsbacken. Trädgården är utformad som en prydnadsträdgård i fransk barockstil; en parterr med rabatter och gräsritningar på den terrasserade sluttningen mot Edsviken. Väster om Stora Huset visas i noggrann symmetri anlagda kvarter, fiskdammar, boskéer och salonger. Det är osäkert hur mycket av detta som verkligen utfördes. Parken är idag en intressant blandning med inslag allt ifrån 1600-talet till dags dato. Gårdsplanens lindar lär ha planterats under 1630-talet. Från sekelskiftet 1800 fick den engelska parkens mer ”fria och naturliga” ideal råda. Parterren mellan Stora Huset och vattnet återskapades under 1970-talet. Samtidigt upphörde verksamheten i köksträdgården, växthusen revs och odlingsbäddarna blev gräsmatta efter mer än 300 års brukande. Livet på Edsberg var i högsta grad ojämlikt och Parkstugan illustrerar väl uttrycket ”från slott till koja”. Det var smedbostället och uppfördes troligen i mitten av 1800-talet. Smedjan flyttades till Hersby hembygdsgård 1954. Grindstugan uppfördes 1809 som nådehjonsstuga åt Thure Gustafs polske trotjänare Wojtnik och dennes hustru. Därefter var byggnaden bostad åt gårdssnidaren. Utmed Landsnoravägen ligger två statarbostäder. Koberg flyttades till sin nuvarande plats c:a 1850. Med sina två rum och kök var detta ladugårdsförmannens bostad. Sjöstugan är en enkelstuga från sekelskiftet 1800. I början av 1900-talet var stugan bostad åt pensionerade arbetare och änkor. Här bodde upp till fyra personer samtidigt i ett rum och kök om ca 40 kvm.

 

Är du nyfiken på Café Brygghusets historia? Information finns här.

 

Läs mer om Edsberg och Sollentunas historia här:

Edsbergs historia på Sollentuna kommuns webbplats
Om Sollentunas historia på Sollentuna kommuns webbplats
Fler historiska bilder på Sollentunabilder

Eller besök någon av Edsbergs många aktörer för att uppleva Edsbergs rika historia på egen hand.