EDSVIK – SOLLENTUNA – SVERIGE EN PLATS OCH DESS HISTORIA

På Stallbacken finns en utställning om områdets historia från istid till nutid, här publiceras texterna från den. För att uppleva hela utställningen med bilder och tidslinje - besök Stallbacken.

Utställningen på Stallbacken

Förhistorisk tid

För ca 10 000 år sedan drar sig inlandsisen tillbaka, här i Sollentuna finns inget annat än vatten. Först för 8 000 år sedan reser sig de första bergspartierna över vattenytan. Ännu finns här ingen möjlighet till bosättning. Under stenåldern, för ca 5 000 år sedan, sticker våra högsta berg upp som öar i skärgården. Fiskare och jägare färdas hit med båtar. Det händer att de tappar sina redskap i vattnet. Flera tusen år senare hittas några av deras stenyxor som alltså är de äldsta mänskliga spåren i vårt område. En av dessa återfinns här, där Edsbergs slott står idag. Landhöjningen pågår kontinuerligt, sakta reser sig allt större delar av Sollentuna över vattenytan. Vid övergången mellan bronsålder och järnålder för ca 2 500 år sedan finns det så mycket betesmark att boskapsskötare slår sig ned. De börjar snart även att odla marken och blir de första sollentunaborna.

På höjder och bergsknallar lämnar de första sollentunaborna minnesmärken efter sig, ensamliggande rösen över sina döda. Edsvik, som platsen först kallas, är strategiskt viktig. Fram till och med bronsåldern finns här en farled men omkring år 500 f. Kr. gör landhöjningen det omöjligt att segla mellan Edsviken och Norrviken. Namnen Edsvik, Edsbacka och Edsberg antas komma av ordet ed i betydelsen av en landtunga mellan två farbara vatten över vilken båtar dras. Knappt 1 km nordväst om Edsbacka visar lämningar att platsen är bebodd runt år 300 f. Kr. Under den äldre järnåldern (500 f Kr. - 500 e Kr.) brukas allt större landområden och under den yngre järnåldern (500-1050 e Kr.) kan Sollentuna sägas vara fullt utbyggt med ca 17 gårdar. Då lever och verkar ca 150 personer här. Från denna period finns många lämningar bevarade, framför allt gravar. I Sollentuna finns fem fornborgar. Tre av dessa ligger utefter den viktiga farleden, på Sjöberg, Tunberget och Roteberg. De två övriga ligger i skogsmarkerna i väster och är troligtvis tillflyktsborgar där man vid orostider kan söka skydd. Den eller de som behärskar edet bor troligtvis på den plats vi nu kallar Skälby och kontrollerar fornborgen på Tunberget. I hela Sollentuna är 13 runstenar kända. Vid Edsbacka finns nedre delen av en runsten bevarad. Ristningen lyder: ”Holmsten och Forkunn… -fast, sin fader. Gud hjälpe hans ande”. Det är två bröder som på detta sätt hedrar minnet av sin döde far. Kanske är det Holmsten och Forkunn som bestämmer vilka som då kan passera över edet? Alldeles intill står en rest sten. Resta stenar kan markera en grav men de kan även vara minnesstenar utan några lämningar. Idag finns ca 2 000 kända fornlämningar i Sollentuna som därmed är en av Sveriges absolut fornlämningstätaste kommuner.

Här, på edet mellan Edsviken och Norrviken, möts landsvägar och sjöleder vilket gör platsen utmärkt att hålla marknader på. Förmodligen blir Edsbacka en marknadsplats redan under den yngre järnåldern. Det äldsta skriftliga omnämnandet är först från Stockholms stads tänkebok år 1488 där det bestäms att hamnen och marknaden vid Edsbacka skall läggas ned. Stockholm vill inte ha en så stark konkurrent alldeles inpå knutarna! Någon större effekt verkar beslutet inte ha, eftersom marknaden finns kvar ända till 1860-talet.

 

Medeltid

Det vi idag kallar Sverige tar form under medeltiden. Det är en många gånger orolig tid. Sverige, Norge och Danmark ligger tidvis i krig och under lång tid är man förenade i Kalmarunionen. Unionen innebär inte att oroligheterna upphör. Strider, där svenskar och danskar deltar på bägge sidor, är vanliga. Sollentuna, som ligger mellan det gamla maktcentrumet i Uppsala och nära den nya huvudstaden Stockholm, blir platsen för både mindre strider och ett slag. Men här lyckas man 1371 undvika militärt våld genom att istället förhandla fram en fredlig lösning, fördraget vid Edsvik.

Vid medeltidens början år 1050 e. Kr. håller kristendomen på att tränga undan asatron. Trälar, dvs slavar, finns på de flesta större gårdar men den nya tron medför att träldomen förbjuds. Vid slutet av 1100-talet uppförs en kyrka på gården Tunas mark. Tun betyder inhägnad gårdsplats och för att skilja detta Tuna från de många övriga läggs förledet ”Sollenda” till. Det betyder troligen träsk- och sumpmarkslandet och ger en god föreställning om terrängens utseende. Svealand består då av områden som kallas hundare eller skeppslag. Varje hundare skall bidra med 100 man till områdets försvar. Benämningen ändras till härad och i Sollentuna härad ingår Sollentuna, Ed, Järfälla, Spånga och Bromma. Senare tillkommer även Solna, Danderyd och delar av Täby. Under medeltiden ökar befolkningen och flera av gårdarna växer till byar. På byarnas utmarker anläggs torpställen. Den befolkningsökning som skett omintetgörs då pesten, eller Digerdöden, slår till i mitten av 1300-talet. Kristendomen har nu tagit över helt. Flera gårdar doneras till kyrkan av stormän som vill säkra en plats himlen. Kyrkan blir därför en av de största markägarna.

I april 1371 kommer en bondehär tågande hit. Den avsatte svenske kungen Magnus Eriksson hålls fången på Stockholms slott och den nye kungen Albrekt av Mecklenburg befinner sig hemma i Mecklenburg för att slå ned ett uppror. Bönderna står på Magnus sida och har bestämt sig för att befria honom. Ledare för bondehären är biskop Nils av Linköping men den som egentligen ligger bakom upproret är den norske kungen Håkon, Magnus son. Håkon planerar att med allmogens hjälp återförena Sverige och Norge under en krona. Hans far var kung över båda rikena innan han avsattes. Det är stormännen i Stockholm som avsatt Magnus och istället inkallat Albrekt. De nås av beskedet att bönderna slagit läger vid Edsvikens norra spets och beger sig dit med slottsherren och ”vicekungen” Bo Jonsson Grip i täten. Med honom rider riksmarsken Karl Ulvsson Sparre, borgmästaren i Stockholm Bengt Filipsson och flera andra stormän. De fruktar att bönderna skall belägra Stockholm och försöker nu avvärja faran. Förhandlingar inleds och den 15 april lyckas man sluta ett tillfälligt stilleståndsavtal, ”fördraget vid Edsvik”. Avtalet innebär att Magnus skall ”hederligt och väl behandlas” och inte bortföras från Stockholm varken ”till lands eller sjöss”. Bo Jonsson lovar att inte införa olagliga skatter i de provinser och städer som han har i förläning. Bönderna däremot skall på länsmannens uppmaning erlägga de lagliga skatter de ännu inte betalat. Faran är avvärjd för stormännens del och Albrekt kan sitta kvar på tronen. När vapenvilan löpt ut kommer Håkon själv med egna trupper till stockholmstrakten. Hans stöd bland de lokala ledarna har dock försvunnit. Magnus friges istället mot en stor lösensumma och far och son beger sig till Norge. Där tillbringar Magnus sina sista år och dör 1374.

Vid Rotsunda samlar riksföreståndaren Sten Sture den äldre en här år 1471. Han tågar därefter mot Stockholm och besegrar i slaget vid Brunkeberg unionskungen Kristian I. Kristians son kung Hans kommer 26 år senare för att återta Sverige. På Hans sida strider bland andra upplänningarna. De besegrar i slaget vid Rotebro 1497 en svensk bondehär i och kring Edsån, söder om Rotsunda skans.

 

1500-tal

Under 1500-talets början fortsätter kampen om makten i Sverige och Sollentuna blir på nytt drabbat av strider.  Till Edsbacka fraktas ved för att kolas och bli till tjära, vilken skeppas till flottans nya bas i Stockholm. När Gustav Vasa genomför reformationen av kyrkan avskaffas många gamla seder och bruk. För den vanlige sollentunabon är det säkert väldigt märkligt att höra predikan och psalmsång på svenska. I Sollentuna kyrka vilar en decembernatt 1560 Gustav Vasas lik på dess färd mot domkyrkan i Uppsala. Det blir på nytt kamp om makten. Alldeles i slutet av århundradet blir någon rädd och gömmer sina rikedomar i Länsmansberget på östra sidan av sjön Norrviken.

Den oroliga tiden i Sollentunas historia tar slut först när Gustav Vasa kommer till makten. Han låter 1521 samla en här med dalkarlar, upplänningar m fl. i Rotebro under ledning av Lasse Eriksson. Kung Kristian II, som då håller Stockholm, skickar en styrka under dansken Staffan Henriksson för att hejda Lasses här. Staffan lyckas lura in Lasse och hans mannar i ett bakhåll vid Sollentuna kyrka. Denne ”lät dock icke modet falla, fast striden blev het och karlar stupade till höger och vänster om honom. Genom sin rådighet och sitt folks tapperhet slog han sig till slut lyckligt igenom och återkom med kvarlevorna av sitt folk till Rotebro.” Senare samma år väljs Gustav Vasa till Sveriges riksföreståndare och 1523 till kung.

Minnet av segelleden till Norrviken och vidare ut till Mälaren lever kvar vilket får Gustav Vasa att, ”med all makt och alla konster”, försöka bryta igenom edet. Han tänker därefter anlägga en kungsgård vid Sollentunaholm. Försöket misslyckas och ingen kungsgård uppförs. Under 1500-talet och 1600-talets början fungerar Edsbacka istället som kolbotten, dvs. en plats där man bränner ved till kol och samtidigt får trätjära. Trätjäran används för att impregnera flottans fartyg och är därför oerhört viktig. Gustav Vasa låter anlägga flottans huvudbas på Blasieholmen i Stockholm. Vid Edsbacka finns 1562 en Mickel Kolare och 1578 en Erik Kolare som det året tar emot 66 famnar kolved. 1602 levereras 80 famnar. Den 23 november 1616 får fogden Palne Pedersson order att föra all flottans kolved ut till Edsbacka för att brännas i kolmilor. Bönderna skall dessutom leverera ”hjälpe- och skatteveden” hit.

När Gustav Vasa dör 1560 drar hans liktåg igenom Sollentuna på väg till begravningen i Uppsala. Förutom den döde kungen medföljer även liken efter hans två avlidna drottningar. Det är ett enormt följe som passerar förbi Edsbacka innan de slår nattläger i och omkring Sollentuna kyrka. Över 3.500 personer ingår i processionen som först efter tre dagar och två nätter är framme.

Reformationen innebär att kyrkan fråntas mycket av sin mark i Sollentuna genom en reduktion 1538. I mitten av 1500-talet finns här 25 bönder som äger sina gårdar, 24 bönder som arrenderar gårdar och 5 torpare. Troligen bor det då mellan 400-450 människor i Sollentuna. En av dessa sollentunabor blir så rädd att han eller hon gömmer sina rikedomar i Länsmansberget. I en skreva läggs 3 silverbägare, flera prydnader till ett bälte, 24 silverknappar, 4 silverskedar och 6 guldmynt. Exakt varför eller när skatten göms är okänt men det var vanligt att gömma sina rikedomar vid krigshot. I slutet av 1590-talet pågår en maktkamp mellan hertig Karl och kung Sigismund. 1598 ryktas att en finsk styrka landstigit på upplandskusten, Stockholm förbereder sig för strid och bönderna i Uppland tvingas att ställa upp till försvar. Kanske är det då silvret läggs i Länsmansberget? Skatten hittas 1922 och finns nu utställd i ”Guldrummet” på Historiska museet.

 

1600-tal

1600-talet präglas till stor del av de många krigen och Sveriges framväxande som stormakt. I Sollentuna förändras markägandet kraftigt. Statligt ägda gårdar doneras till högt uppsatta personer som betalning för deras insatser i rikets tjänst. Enskilda gårdar köps upp och slås samman till större gods. För att främja Sveriges anseende införs sätesfrihet vilket innebär att man befrias från skatt om man uppför ståtliga hus. I Sollentuna ges sätesfrihet till flera gårdar varav två överlever 1600-talet, Sollentunaholm och Edsbacka. Sollentuna går från bondeland till adelsäga. Familjen Oxenstierna på Edsbacka ingår både i regeringen och deltar i krigen.

I början av 1600-talet sker stora förändringar vid Edsbacka som platsen nu kallas. Fogden och proviantmästaren Henrik Olofsson får 1626 privilegier att driva krog och värdshus här. Samtidigt som han uppför krogen låter han även bygga Edsbacka gård och Landsnora kvarn. Någon gång under 1630-talet säljer han krog, gård och kvarn till Gabriel Bengtsson Oxenstierna (1585-1656). Gabriel ingår, tillsammans med sin kusin Axel Oxenstierna, i drottning Kristinas förmyndarregering. Där ansvarar han som riksskattmästare för rikets finanser åren 1634-45. År 1651 upphöjs han av drottningen till greve och 1652 utnämns han till riksamiral, dvs. chef över flottan. Gabriel tar flera gånger emot kungligheter som gäster på Edsbacka. 1645 äter drottning Kristina middag här och 1654 kommer Karl X Gustav och Hedvig Eleonora på besök. Gabriels barn och barnbarn deltar alla i de ceremonier som hålls vid hovet och männen deltar även i krigen. Sonen Gabriel är den som kör Karl X Gustavs släde vid det berömda ”tåget över Stora Bält” 1658. Genom den militära manövern kommer freden i Roskilde till stånd och Halland, Skåne och Blekinge blir för alltid en del av Sverige. När kungen dör 1660 är det i Gabriels armar. Den yngre brodern Bengt är 1674 Sveriges fredsförhandlare hos kejsaren i Wien. Kungen, Karl XI, skriver efter det till honom: ”Jag kan aldrig tillfyllest berömma, med tacksamhet erkänna, ej heller med miljoner uppväga herr kongl. Rådets stora förtjänster.”

När Danmark 1676 försöker återta de förlorade landskapen deltar sonsonen Gustaf Adolf Oxenstierna i slaget vid Lund. Det är ett av de blodigaste slagen som stått på Nordisk mark. Bägge sidorna förlorar hälften av sina män. Svenskarna, som segrar, förlorar 3 000 och danskarna 6 500 soldater. Gustaf Adolf blir sårad i axeln men överlever och är den som äger Edsbacka gård mellan 1680-97. Gustaf Adolfs bror Gabriel och deras kusin Gustaf Sparre deltar även de i det Skånska kriget. De tjänstgör inom flottan där Sparre för befäl över skeppet Draken. I juni 1676 möter man dansken utanför Ölands södra udde. Regalskeppet Kronan kantrar och exploderar och går under med 800 man. Draken blir då jagad av nio skepp och skadas så svårt att det börjar sjunka. Sparre beslutar att sätta Draken på grund utanför den norra udden varefter man till slut lyckas ta sig i land och undkomma. När Gabriel kommer hem till Edsbacka har det blivit den 25 augusti. Det hus han stiger in i har ett tiotal rum, alla dyrbart och förnämnt inredda. På väggarna i salen sitter rött och gult gyllenläder, belysningen består av lampetter med spegelglas. Förmodligen är tak och väggar dekorationsmålade, runt ett stort bord står en mängd stolar. I de andra rummen finns länsstolar, förgyllda taburetter och småbord. På väggarna hänger porträtt av såväl kungar som familjemedlemmar. Dessutom finns där en tavla föreställande Gabriels mops. I så gott som alla rum står sängar vilket är nödvändigt eftersom familjerna är stora och man dessutom ofta tar emot gäster. När 1600-talet slutar har över 30 gårdar i Sollentuna bytt ägare. Bönderna fortsätter att bruka jorden men betalar nu arrende till adeln. Sammanlagt bor här något över 450 personer.

 

1700-tal

När 1700-talet börjar är Sverige en stormakt styrd av en enväldig kung. Efter Karl XII:s död 1718 är stormaktstiden över och enväldet upphör. Tiden därefter kallas Frihetstiden. Då strider två partier, kallade hattar och mössor, om makten. 1772 genomför Gustav III en kupp och återinför enväldet. Sverige för utan framgång flera krig vilket tillsammans med ett starkt missnöje med kungen leder till att han mördas 1792. Under 1700-talet domineras Sollentuna av två stora gårdar, Sollentunaholm i norr och Edsberg i söder. Gårdarna får nya ägare, familjerna von Axelson och Rudbeck. Nya huvudbyggnader uppförs på bägge gårdarna och en mängd nya torp tillkommer. 1786 förenas familjerna då Anette von Axelson gifter sig med Per Alexander Rudbeck.

Efter att länge ha gått i arv inom den Oxenstiernska familjen säljs Edsbergs gård 1757 till Thure Gustaf Rudbeck (1714-86) och hans maka Magdalena von Mentzer (1726-1809). Thure Gustaf är sonsonson till professorn Olof Rudbeck d. ä. och väljer den militära banan. Han är bland annat överste för Upplands regemente och deltar i kriget mot Ryssland 1742-43 och i det Pommerska kriget 1757-62. Rudbeck är ivrig förespråkare för det frihetsideal som mösspartiet står för. Han engagerar sig politiskt och skriver så här: ”Jag önskar i allmänhet, att de band, som nu fjättrar tryckerierna, pennorna och förnuftet, blir lossade, på det klokt folk må sedemera få obehindrat upplysa sina medborgare, och jag hoppas därav mycket för rikets väl och frihetens bestånd.” Som adelsståndets talman under riksdagen 1765-66, är han med och inför Tryckfrihetsförordningen. 1771 utnämns han till friherre och 1772 till överståthållare, dvs. landshövding i Stockholm. När Gustav III genomför sin statskupp är Rudbeck en av de få som gör motstånd. Han åker omkring på Stockholms gator och ropar: ”Gripen till vapen, svenskar! Friheten är i fara!” Det får till följd att han avsätts och arresteras. Han släpps efter en kort tid och ett år senare utnämns Rudbeck till landshövding i Uppsala. Här på Edsberg låter Thure Gustaf riva de gamla byggnaderna och bygga nytt. Stora Huset, eller slottet som det kallas, står färdigt 1760. Byggnaden är förmodligen ritad av Carl Wijnblad och utförd i en återhållsam rokoko. Samtidigt görs park och trädgård iordning och nya ekonomibyggnader uppförs. Av dessa återstår idag Ladugården. Dotterdottern Malla Silfverstolpe blir tidigt moderlös och får växa upp hos morföräldrarna på Edsberg. Hennes far, översten Robert Montgomery (1737-98) är en av de officerare som bildar Anjalaförbundet vars syfte är att avsätta Gustav III. De anser att det rysk-svenska kriget 1788-90 har startats av kungen på ett olagligt sätt och vill sluta fred med Ryssland. Upprorsmännen blir arresterade och förs till Stockholm där de döms till döden. Kungen frågar då Montgomery om han ”är lika munter och frimodig som fordom?”. Svaret lyder i korthet att han anhåller om att bli halshuggen och inte arkebuserad. Eftersom det snart är hundra år sedan en Montgomery halshöggs är han rädd att ”familjen kommer i ovana, då den tycks genom tiderna varit utsedd till dylika uppträden!”. Han blir varken det ena eller andra utan benådas till livet men landsförvisas till kolonin S:t-Barthélemy i Västindien. Först efter mordet på Gustav III kan Montgomery återvända till Sverige.

Vid slutet av 1700-talet saktar livet på Edsberg in. Det är mest kvinnor som bor här om somrarna: Mormor, Malla, halvsystern Gustava, släktingen Stina, gumman Zelia som varit guvernant, sköterskan Maja och den ende karln i huset prästen Sundstrand. Man läser mycket, mest romaner och historiska arbeten, eller så handarbetas det. Man spelar teater och musicerar, spelar kort och lägger patiens. Man åker på promenad med häst och vagn och tar emot gäster. Gustav III:s änka Sofia Magdalena har sommarbostad på Ulriksdal och gästar ibland änkan Rudbeck. Malla får då ”niga och kyssa på kjortelen”.  I Sollentuna har det vid den här tiden tillkommit många torp, sammanlagt finns hela 57 stycken. De allra flesta av de ca 800 invånarna spelar inte teater utan sliter på åkrarna, i ladugårdarna och i skogarna.


1800-tal

Sverige förlorar Finland 1809, kung Gustav IV Adolf avsätts och efterträds av sin barnlöse farbror Karl XIII. Till tronföljare väljs den franske generalen Bernadotte som lyckas skapa en union med Norge. Familjen Rudbeck deltar aktivt i tronskiftet och knyts för lång tid framöver till hovet. På Edsberg tar nya generationer över och godset får sin största utbredning någonsin. Men det är också under 1800-talet som avstyckningarna börjar. Under 1850-talet startar ångbåtstrafik mellan Edsberg och Stockholm och 1866 invigs järnvägen. Sollentuna får en enda station i Rotebro. 

Som en del i Napoleonkrigen anfaller Ryssland Sverige-Finland 1808. Sverige lyckas inte behålla den östra delen av riket utan tvingas föra en hopplös kamp där enskilda mindre framgångar blir betydelsefulla. En av ”hjältarna” är generalen von Döbeln som på väg till Stockholm 1809 passar på att gästa Malla Silfverstolpe och hennes mormor Magdalena Rudbeck: ”Det var henne och Malla en verklig glädje att möta denne gamle bekant, nu så utmärkt befälhavare i den tappra olyckliga Finska Armén.” Då Magdalena kort därefter dör pågår en sammansvärjning mot Gustav IV Adolf för fullt. Kungen ges skulden för det militära misslyckandet. Mallas make, David Gudmund Silfverstolpe, är en av konspiratörerna. När kungen arresteras hålls kungafamiljen under bevakning på Haga. Där ingår Mallas kusin Claes Reinhold Rudbeck (1791-1874) i vaktstyrkan. Efter Magdalenas död blir sonen Per Alexander Rudbeck (1762-1832) ny ägare till Edsberg. Han har som sin far och farfar valt det militära yrket och är överste i armén. Per Alexander sätter genast igång ett omfattande renoveringsarbete eftersom gården hunnit förfalla. Alla fönster byts till moderna med större rutor, Blå Salongen inreds i sengustaviansk stil, ett orangeri uppförs och två nya flyglar i empir byggs.

Per Alexander har gift sig till Sollentunaholm och äger också andra gårdar, bland dem Ultuna och Krusenberg. Oftast bor paret på Tidaholm. Efter sin tid inom det militära tjänstgör han som överstekammarjunkare vid hovet. Redan 1804 har Per Alexander inrättat Sollentunas första skola, sockenskolan. Den heter numera Klasroskolan efter sonen Claes Reinhold som också är militär. Han deltar i fälttåget i Tyskland 1813-14, vilket är det senaste krig Sverige tagit del i. 1816 gifter sig Claes Reinhold med grevinnan Juliana Sofia Oxenstierna af Korsholm och Vasa. På så sätt förenas de två släkter som bebott Edsberg. De nygifta bosätter sig på Husby gård men flyttar efter en tid till Marieberg i Grödinge. När Claes Reinhold ärver Edsberg 1832 kommer Stora Huset därför att stå tomt långa tider. Samma år begär han avsked från generalstaben, och 1838 utnämns han till hovmarskalk hos Karl XIV Johan. 1844 tar Malla, som flyttat till Uppsala, med sig tonsättaren Adolf Fredrik Lindblad och författarinnan Fredrika Bremer för att visa sitt barndomshem: ”Edsberg visade sig i vacker dager. Otroligt ljuvt! Jag visade dem alla rummen. Sedan åt vi middag, jag vilade en stund och sedan gick vi igenom trädgården. Drack kaffe under lindarna på gården, och gick sedan på Ladugårdsberget. Gudomligt vacker – Edsviken helt lugn reflekterande stränderna.” Från 1857 bor det åter en familj på Edsberg då Reinhold C. G. Rudbeck (1825-1915) flyttar in. Hans första hustru dör ung, men Reinhold gifter snart om sig och får sammanlagt tio barn. Han väljer först den lärda banan och blir fil dr. i historia varefter han tjänstgör inom UD. Precis som sin far är han en tid hovmarskalk och som sin farfar startar han en skola, Edsbergs mindre folkskola. Den flyttar in i Edsbacka när krogen upphör 1872. Under andra halvan av 1800-talet är ca 90 personer bosatta på gården. Drygt 40 av dem är statare med familjer. De får för sitt arbete fri bostad och varor som salt sill och spannmål vilket kallas stat. Statarhustrurna är de som sköter mjölkningen av gårdens 60 kor. I flyglarna finns bostäder för två kuskar, trädgårdsmästare samt skogvaktare med familjer. I Stora Huset bor förutom familjen en hushållerska, en bokhållare, en betjäntgosse och sju jungfrur. I hela Sollentuna ökar antalet invånare till 1290 år 1900.


1900-tal

Under 1900-talet genomgår Sverige en omfattande förändring. Norge bryter sig loss och blir självständigt 1905. Industrialiseringen ökar vilket innebär att jord- och skogsbrukslandet blir en viktig industrination. Folk flyttar från landsbygd till stadsbygd, kungens makt försvinner, rösträtten blir allmän och lika för alla 1919. Europa och Världen skakas av två världskrig, vilka Sverige står utanför men ändå påverkas kraftigt av. Även Sollentuna genomgår en total förvandling, från landsbygd till villastäder i förorten med ett antal industrier. Ägarna till Edsbergs gård tvingas efterhand att stycka av alltmer av sina marker. Till slut måste de även sälja huvudgården. När seklet är över finns nästan inget jordbruk kvar i Sollentuna och de sista rudbeckarna på Edsberg har flyttat.

Oskar II tvingas ge upp Norge vilket slutgiltligt sker vid en riksdag 1905. Sonen på Edsberg, Reinhold H. J. Rudbeck ( 1871-1957) deltar i ceremonin som mantelbärare till prins Carl. I februari 1914 tågar över 30 000 tillresta bönder till Stockholms Slott med krav på ökade resurser till försvaret. Kung Gustav V håller det så kallade borggårdstalet. Där ställer han sig bakom kraven vilka går emot regeringen som tvingas avgå. 20 av de tillresta får bo på Edsberg där man klart står på kungens sida. När sedan världskriget bryter ut under sommaren inkallas landstormen. Den omfattar de män mellan 33-40 år som inte är militärer. Staben till en sådan bataljon placeras på Edsberg under augusti-september. När andra världskriget inleds 1939, förlägger militären 150 man och 100 ridhästar från K1 i byggnader på Stallbacken och i tillfälliga baracker.  När Reinhold C. G. dör 1915 är det nio syskon som skall dela på arvet. Ingen av arvingarna kan ta över utan hela egendomen säljs 1918 till AB Upplandshem som tänker stycka av tomter och avverka skog. Till och med parkens träd ska fällas. Sonen Reinhold H. J. lyckas ta ett lån och kan därigenom köpa Edsberg med 300 tunnland åker och 1500 tunnland skog. Utan denna insats hade förmodligen ingenting av gården funnits kvar idag. Reinhold H. J. är jurist men är från 1897 verksam vid hovet, bland annat som 1:e hovmarskalk och överstekammarherre åt Gustav V fram till dennes död 1950. På Edsberg tar man efterhand del av de nymodigheter som utvecklas. Telefon installeras 1906 då man även får vattenledning. Centralvärme och det första wc:et kommer på plats 1931, samtidigt byggs det första badrummet och ett modernt kök. 1923 skaffas den första bilen, en Overland, och kusken Jansson får skola om sig till chaufför. Jordbruket bedrivs i början av seklet med hjälp av oxar. Dessa ersätts efter första världskriget av hästar, vilka kompletteras med traktorer under 1930-talet. Reinhold H. J. är gift med Dagmar Odelberg (1881-1936) med vilken han har tre söner, Reinhold (1904-1998) militär och agronom, Thure-Gabriel (1906-87) konstnär och Magnus (1910-73) operasångare. Alla sönerna tjänstgör tidvis som kammarherrar. När Dagmar dör blir sönerna delägare av Edsberg. I Stora Huset bor Reinhold H. J. och Reinhold med sin familj. Thure-Gabriel bor i Västra Flygeln och Magnus i Brygghuset. Gården kan inte försörja alla och 1955 tar de beslutet att sälja till Sollentuna kommun. Reinhold H. J. dör 1957, 1959 flyttar Reinhold med familj in i Västra Flygeln medan bröderna bosätter sig på annat håll. In i Stora Huset flyttar Sveriges Radios skola för kammarmusiker, som numera är en del av Kungliga Musikhögskolan. Kommunen lägger ned jordbruket och bygger om uthusen till kontor och lager för gatukontoret. Genom rosenträdgården dras avloppstunneln till Käppalaverket och i trädgården rivs växthusen och odlingsbäddarna blir gräsmatta. 1979 är det dags för Reinhold med familj att flytta, de blir efter 222 år de sista rudbeckarna på Edsberg. 1983 kan Edsbacka krog öppna igen efter 111 år. Tack vare krögaren Christer Lingström hamnar Edsbacka och Sollentuna på den gastronomiska kartan. Med början på 1990-talet renoveras och återställs Stora Huset och i den gamla Logen öppnas en konsthall. De första stegen mot att utveckla Edsvik till en besöksplats är därmed tagna. Under hela seklet exploateras Sollentuna mer och mer och befolkningen växer till ca 58 000.  

Utställningen på Stallbacken


2000-tal

Sollentuna har under det föregående seklet totalt ändrat karaktär från landsbygd till förort i den kraftigt expansiva stockholmsregionen. Antalet invånare har ökat från ca 1300 invånare år 1900 till över 68000 idag. Under 2000-talet har ökningen varit ca 1000 personer per år. Kring kommunens fem pendeltågstationer pågår en förtätning där en mer stadslik bebyggelse tar form. Planer för en spårväg till Helenelund är långt framskridna. En helt ny stadsdel har just börjat byggas, Väsjön, till vilken man kanske kommer att kunna åka linbana. Här på Edsvik fortsätter utvecklingen av området som besöksplats.

I ”slottet” är alla välkomna på öppet hus, guidade turer eller kulturevenemang. På övervåningen verkar Kungliga Musikhögskolan och håller regelbundet elevkonserter för allmänheten. I Ladugården finns nu Edsvik konsthall väst och Edsvik konstskola. I Ladan inryms ett av Europas främsta motorcykelmuseer, MC Collection. Oxstallet har just iordningställts till raststuga och möteslokal. Ny är också Utsikten med lek- och grillplats, sittbänkar och träningsredskap med en fantastisk utsikt över Edsviken. Ett utegym på Segeludden har invigts och på Sollentunavallen byggs en friidrottshall. Från Stallbacken till Bergendal kommer en gång- och cykelstig att anläggas. Den nyligen renoverade och tillbyggda Sim- och sporthallen, Rackethallen, Rudbecksskolans gymnasium och Gärdesskolan omfattas alla av planeringen av Campus Edsvik där tanken att placera ett utomhusbad skall prövas. På Edsvik hålls återkommande årliga evenemang som skolavslutningar, musikfestivaler och Nationaldagsfirande. Edsvik utvecklas alltmer till ett kultur- och fritidscentrum för sollentunaborna och andra. I all förändring av Edsvik är det stora kulturhistoriska värdet den viktigaste av utgångspunkterna. I den historiska förankringen ingår fortfarande familjen Rudbeck som inte släppt banden till sitt förflutna.